the logic of dreams

så himla intressant tycker jag! och komiskt!

jag känner igen mig i en del saker och tänker tillbaka på mina fobier som var värre förr, mest i puberteten.

jag kunde duscha håret tre, fyra, fem gånger om dagen för att jag kände mig äcklig. det blev ju smutsigare ju mer jag tvättade det men jag var tvungen. jag ville känna mig fräsch och lukta gott hela tiden. jag duschade varje dag innan skolan, skolkade vissa lektioner för att åka hem och duscha håret, åkte hem på matrasten och duschade direkt efter skolan, sen på kvällen innan jag gick och la mig.

ett tag kunde jag inte låta bli mina ögonbryn heller, jag tyckte dom var stora och vågade inte noppa (för det är ju värre än att dra ut fliser och ta bort plåster, värre än döden!) så jag började raka dom. det blev ju inte så snyggt, så jag testade igen och igen och igen för det skulle ju gå någongång... men till slut gömde mamma alla rakhyvlar i huset så jag inte kunde göra det igen. efter det har dom aldrig varit lika "tjocka" längre, så något fick jag ju ut av det iaf haha.

ofta kunde jag inte somna på kvällarna heller, jag hatade känslan av att vara den enda som var vaken i hela världen (självklart skulle jag aldrig vara det men det kändes så). så jag stressade mig för att kunna somna och då gick det såklart inte, jag ville somna innan mamma och pappa skulle gå och lägga sig och tänkte att jag inte fick bli kissenödig så jag skulle behöva gå upp. och då blev jag såklart toanödig och kunde springa fram och tillbaka typ tio gånger och kissa lite varje gång! sen hade jag ångest när jag var ensam vaken i hela värld... i hela huset.

jag har alltid varit rädd för ljudet av vatten som spolar också, ibland tvingade jag adam att gå upp tidigare på morgonen så han kunde sitta inne på toaletten när jag duschade håret. och om det var mitt på dagen såg jag till att ta med en kompis hem som kunde göra mig sällskap. om jag var ensam kunde jag absolut inte ha dörren öppen, den skule vara låst så ingen kunde hoppa på mig bakifrån. eller hugga mig, som i psycho.

jag har alltid varit besatt av jämna nummer och antal också. det har jag varit så länge jag kan minnas. innan var det likadant med mitt utseende, jag skulle aldrig kunna ha en sne toffs eller bara ett örhänge eller en ring. då blev det öjämn viktskillnad och helt skevt, men nu har jag kommit över det lite. nu gäller det jämna bara godis och annat som jag plockar eller köper. jag räknar alltid alla godissorter, även om det är små zoo-apor eller kinapuffar. dessutom måste allt jag äter vara två eller fyra. vilket är lite jobbigt för man om man är väldigt mätt vid tre så måste jag äta en till.

sen är det ju min telefonfobi. jag hatar att prata i telefon! även om det är en kompis som ringer. jag brukar låtsas som om jag inte hör och skylla på att jag hade på ljudlös i ett sms som jag skickar några minuter senare. de enda jag kan prata med är mamma, pappa och adam. alla andra får mig att känna mig obekväm. och om det inte är någon jag känner är det ännu värre, usch! jag vill maila, skicka brev eller sms:a, sådeså!

/E