some die young

det går upp och ner hela tiden, ibland är jag så ledsen att jag inte vet vad jag ska ta mig till och ibland kan jag tänka på andra saker, tvinga mig till att fortsätta leva.
jag tänker mycket på de drabbade familjerna och syskon. jag tänker mycket på all tid jag fick spendera med dig frida, jag är väldigt tacksam att jag fick lära känna dig! du ställde alltid upp och jag kunde prata med dig om vad som helst!
idag träffade jag emilia på stan och vi gick till kyrkan, skrev i boken och tände ljus för er. varberg kommer aldrig bli sig likt igen, inte utan er. jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden, få krama dig igen och berätta hur mycket du verkligen betyder för mig.
jag kommer aldrig glömma min senaste födelsedagsfest, som blev helt misslyckad. jag hade bjudit ungefär 20 pers och till sist är det bara elin, adam och du som dyker upp. det är jag evigt tacksam för!
du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta min älskade fridis! <3
jag saknar och älskar dig förevigt!
/E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0